22 September

Igår tidigt imorse hade jag ett missat samtal. När jag såg vem det var ifrån visste jag vad det handlade om. Jag visste att jag skulle få det här jobbiga samtalet så snart som möjligt dom närmaste dagarna. Ett samtal som jag egentligen inte ville skulle vara sant. Jag visste direkt att du hade gått bort när jag såg det missade samtalet. Men allt hade en mening. Jag var hos dig innan jag åkte till Turkiet och i lördags en månad senare ungefär var jag och hälsade på dig. Direkt när jag kom in till dig kom tårarna. Att få se hur dålig du hade blivit under den tiden jag inte varit hos dig var hemsk. Du satt i soffan och frågade hur jag mådde, jag svarade och frågade hur du mådde. Jag vet att du inte mådde bra, men det bästa var att du inte hade ont ialla fall. Du orkade inte göra något, knappt prata. Men det bästa är att jag vet att du har det så himla mycket bättre där du är nu. Du ska veta att du finns i mitt hjärta varje dag. Och jag lovar dig, vi ses en vacker dag uppe i himlen älskade farmor! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0